Böcker, Recensioner

Bok: Jag lämnar ekorrhjulet

Under 2019 när boken Jag lämnar ekorrhjulet – ett liv utan lönearbete, av Åsa Axelsson, kom ut blev den omtalad och jag upplevde den som rätt hajpad i de ekonomigrupper jag hänger mycket i på facebook. Till en början när jag läste om den kände jag mig tveksam till om den var läsvärd och jag hade ärligt talat rätt mycket kritik redan innan jag ens läst boken. Jag ville dock ändå ge den en chans och ställde mig i bibliotekets lånekö.

Boken är en berättelse om en fyrabarnsmamma som går in i väggen och tvingas göra förändringar i sitt liv. Hon startar ett ekonomiskt experiment där familjen under ett år ska spara in så mycket de kan, för att i slutändan se om de har råd att låta henne vara hemma istället för att lönearbeta. Boken är skriven med korta kapitel, uppdelade på olika besparingsområden och med vardagliga exempel från familjen. Den är väldigt lättläst och trevligt skriven, dock håller jag inte med om alla siffror i kapitlen när hon pratar om sparande. Inte själva siffrorna i sig utan snarare om man ens kan benämna det som besparing och räkna på det sättet.

Kapitlet ”Många stolar blir det” fick mig nästan att lägga ner boken. Det handlar om att produktiviteten förbättrats över tid men jag tycker exemplen är helt galna. Hon har en stolfabrik som exempel, där stolarna säljs för 1000 kr och där arbetaren som tillverkat den får 300 kr, och hon skriver att fabrikören då får 700 kr. Det är så galet fel på många sätt och jag reagerar väl framför allt för att det spär på fördomarna mot företagare – att de skulle tjäna så himla mycket pengar och vara gnidiga. För det första får hon ta bort momsen – 1000 x 0,8 = 800kr. Arbetaren fick 300 kr, sen ska det betalas arbetsgivaravgifter, försäkringar och tjänstepension på det också = ca 400 kr eller mer. 800 – 400 = 400 kr kvar som ska räcka till hyra för fabrikslokalen, betala av maskinerna stolarna tillverkas med, betala för annan personal (administration osv), material till stolarna mm. Det blir definitivt inga 700 kr kvar till fabrikören (ägaren) där inte! Ok det blev visst en lång utläggning om ett enda kapitel, men det störde mig enormt när jag läste boken.

Jag tänker att författaren vill förmedla och visa att det finns alternativ till att ha två lönearbetande parter i en familj, genom enkla besparingstips på en mängd olika områden som säkert många familjer kan relatera till. Det handlar om allt ifrån att spara vatten på duschar, att alla i familjen har samma strumpor, hyra ut ett extra rum till en utbytesstudent, sluta amortera och sluta spara till barnen, minska på barnens aktiviteter, och att baka och göra eget smörgås-smör hemma (inte från mjölk, utan blanda smör och olja). En hel del exempel tycker åtminstone jag är helt självklara; som att släcka lampor när man går från ett rum eller hemifrån. Kanske kan några av exemplen inspirera familjer där stressnivån är hög att sakta ner och inse att de kanske inte behöver precis allt det de betalar dyrt för.

Min främsta invändning mot boken från början var att den kan uppfattas som en berättelse eller ett exempel på hur man kan lämna ekorrhjulet och sluta lönearbeta. Det är visserligen sant för författaren men det bygger ju på att hon har en partner som försörjer familjen och som måste fortsätta springa i det där ekorrhjulet. I FI-kretsar är det knappast detta man pratar om när man säger att man vill lämna ekorrhjulet – att vara beroende av sin partner istället.

Jag tycker verkligen inte det är en bra idé att hoppa av ekorrhjulet genom att bli försörjd av sin partner. I mina öron låter det som en klassisk kvinnofälla och kan innebära stora risker. Nu låter jag kanske cynisk men jag tycker inte man bör utgå ifrån att förhållandet kommer vara för evigt och att det därmed kommer lösa sig med försörjning fram till, och efter, pensionen. Många förhållanden spricker ju tyvärr (kanske till viss del pga stressen i våra ”moderna” liv?) och skulle det hända är den parten som inte lönearbetat i en mycket sämre position.

Om jag bortser från ekorrhjuls-grejen gillade jag ändå boken på slutet. Jag tycker det var en bra berättelse och reflektion över hur livet är för många familjer numera. Det är bra att ifrågasätta rådande normer och fundera över sina val i livet – stora som små – och inte bara snurra vidare snabbare och snabbare i det där ekorrhjulet bara för att alla andra gör det.

Kapitlet ”Arbete som skapar utgifter” tycker jag är extra intressant då hon på ett enkelt sätt visar var hennes löner går (förenklat såklart), t.ex. en månadslön till kläder, hår mm för att se bra ut på jobbet (låter helt galet för mig att/om folk lägger så mycket pengar per år på sitt utseende dock), en lön går till att andra vuxna lär hennes barn saker som att simma och dansa för att hon själv inte har tid medan en annan lön går till semesterresa för att vila från jobbet. Det baseras såklart på att hennes man står för de fasta kostnaderna, men jämförelsen är ändå tankeväckande.

Vad tar jag med mig från boken?

  • Vanliga barnfamiljer i Sverige verkar ha väldigt mycket utgifter
  • Ifrågasätt regelbundet små vanor – kanske kan stora besparingar göras
  • Glöm inte bort din pension om du hoppar av ekorrhjulet genom att leva på partners lönearbete
  • Det handlar mer om livsstil än tillfälliga besparingar
  • De verkar inte sakna speciellt mycket av det de dragit ner på – åtminstone inte enligt familjemötet i boken

Boken visar tydligt hur mycket det ligger i uttrycket ”många bäckar små, blir en stor å”. De gör stora besparingar på många små områden, och några stora (varav några jag inte håller med om att spara på, men vi är alla olika och är ok med att dra ner på olika områden). Jag skulle rekommendera boken till en vanlig medelklass barnfamilj men troligen inte till folk som redan är hyfsat insatta i FI. Jag är ändå glad över att ha läst boken även om det inte var speciellt mycket jag kände igen mig eller min familj i. Ett mycket tänkvärt citat från boken får avsluta denna bokreflektion:

”(…) är det ett sjukdomstecken att vilja göra saker i lugn och ro? Tänk, om det inte alls är onormalt, utan tvärtom en naturlig och hälsosam reaktion att inte orka med ekorrhjulet? (…) Att genast se vad som är rätt och fel är mycket lättare när det gäller andra tider och andra kulturer. (…) Nu för tiden, i just vårt land, är det normalt att både mannen och kvinnan yrkesarbetar. Det är normalt att båda arbetar heltid. Det är ganska normalt att arbeta övertid. Men är det naturligt, hälsosamt, rimligt och välgörande?”

s. 150-151

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s