En stor del av min fond- och aktiestrategi har hela tiden varit att jag ska vara långsiktig och passiv. Jag ska helt enkelt kunna glömma bort, eller strunta i, att logga in och göra aktiva affärer men det ska rulla på ändå. En viktig del i att inte gå in och peta i mina innehav har varit att inte logga in speciellt ofta, ungefär en gång i kvartalet då jag sammanställer alla mina konton, samt att sitta still i båten vid kriser.
Under våren 2020 började som bekant Covid-19-pandemin och börsen var skakig, framförallt där i mars. Till en början kändes det ändå bra, jag höll mig borta från att logga in och se de röda siffrorna och jag kände mig trygg i min långsiktiga strategi. Sedan började personer i min närhet prata om panik på börsen och vara negativa. Jag tror att den/de sålde av sina innehav för att ”rädda” pengarna och allt deras prat påverkade tyvärr mig också. Jag får erkänna att jag sålde av en liten del av min portfölj och återinvesterade den inte heller när det började vända, dumt nog. Som tur var så var det bara en mindre del jag sålde av, ca 10%.
Det var ändå en bra lärdom för mig att se hur påverkad jag kan bli av de i min närhet och hur svårt det kan vara att hålla fast vid min strategi vid yttre påverkan. Jag funderar kring vad jag kan göra för att undvika att råka ut för liknande scenarion i framtiden. Redan nu pratar jag inte speciellt mycket om mina investeringar med någon men i detta fallet var det jag som hade påverkat de i min närhet att börja investera på Lysa och det var nog därför de pratade om börsen med mig. Kanske är det bättre att hålla sig till att prata investeringar med andra som är intresserade och har liknande strategier så att man kan stötta varandra? Jag tror jag behöver skaffa mig någon eller några investerings-intresserade vänner, haha. Någon som finns i Göteborgs-området? 😉
En annan lärdom under denna krisen har varit hur bra en stor buffert är för mig. Innan corona-krisen fick jag ett mindre (eller ja, det beror väl på hur man definierar mindre) arv som jag inte hade bestämt mig för hur jag skulle investera eller använda. När krisen kom bestämde jag mig för att behålla pengarna på kontot som en större buffert och det har känts tryggt. En stor buffert har gjort att jag kunnat slappna av och inte behöva oroa mig för vår privatekonomi alls. Vi blev drabbade på flera sätt; dels blev vi av med våra inneboende för tidigt (de blev tvungna att åka hem under vårterminen) och min sambo blev av med sitt jobb och hade svårt att hitta nytt heltidsjobb under coronakrisen då hans bransch varit bland de hårdast drabbade. Hans heltidslön, samt inkomsten från våra inneboende, var vår största inkomst eftersom jag studerar och dessutom inte kunde ta ut lön från mitt företag pga osäker framtid i och med coronakrisen. Allt dåligt för vår ekonomi hände alltså samtidigt, men trots det kunde jag känna ett lugn. Jag slapp all oro kring att klara oss privatekonomiskt i och med den stora bufferten samt min fondportfölj. När krisen är över, eller när jag har en anställning (vilket som kommer först), kommer jag inte behålla riktigt så stor buffert utan kommer börja investera en del av den.
Som tur är har vi ju inte haft någon lock-down här i Sverige, men trots det har mer tid spenderats hemma än tidigare. Även innan var vi hemma mycket, eller åtminstone jag eftersom jag studerar och arbetar på distans. Nu under pandemin har jag saknat att inte kunna gå och studera på biblioteket eller på ett café istället för att enbart sitta hemma. När vi hade två inneboende kändes det ganska trångt att bo som i en tvåa och ha allting i samma rum; lekrum, avkoppling, träning och arbetsplats. Just nu har vi en inneboende och använder det andra rummet till hemmakontor och träningsrum. Det känns så skönt att ha lite extra plats och ordentligt skrivbord med dubbla skärmar, och att ha skrivbordet vid fönstret. Jag har kommit till insikten att hemmiljön nog blir allt viktigare, särskilt ju mer tid som spenderas hemma. Som finansiellt fri kan jag tänka mig att mer tid troligen spenderas hemma och då tycker jag det är viktigt att det känns trevligt att vara hemma, inte instängt som jag idag kan känna.
Jag börjar inse att jag egentligen inte trivs speciellt bra i vårt bostadsområde och i vår lägenhet. Framför allt saknar jag att enkelt kunna ta mig ut. Vi bor på andra våningen i ett hus med enbart spiraltrappa upp, vilket inte alls är optimalt när man har småbarn och jag upplever ofta att det är en hög tröskel att ta sig över för att komma ut en stund. Det andra jag saknar är mer närhet till natur eller trevligare promenadområden. Vi bor nu ganska centralt och är mest omgivna av andra bostadsområden men utan någon speciellt trevlig promenadväg – något jag varit van vid att ha i de andra städerna jag bott i och boendena jag haft. Jag känner helt enkelt att det är dags att fundera kring hur vårt drömboende skulle vara och börja göra en plan för att nå dit.
Frihetsresan 