Jag tänkte berätta lite om hur pandemin kan påverka småföretag så här kommer en berättelse ur ett litet företags perspektiv på 2020. Jag tror det först behöver presenteras en bakgrundsberättelse för att få lite förståelse för vår verksamhet. Företaget jag driver tillsammans med min kompanjon har en mycket säsongsbetonad omsättning men är öppen året runt. Sommarsäsongen är då vi tar igen mycket och kan ev skapa en vinst. Övriga året går vi vissa månader minus och andra plus, det varierar ganska mycket, men poängen är att sommaren är oerhört viktig för oss. Vi har även aktivt valt att prioritera vår personal och de allra flesta har en 100% tillsvidareanställning, vilket kanske låter självklart men i vår bransch är det mer norm med deltid och ofta osäkra timanställningar. De första åren såg vi hellre till att ha stabil och bra personal och själva tog ut minimalt med lön för att få igång företaget. Det innebar att våra anställda under de första åren hade betydligt bättre betalt än oss och jobbade också mindre. Vi satsade allt vi hade, plus tog lån, på att starta. Sålde t.o.m. min bostadsrätt och använde alla de pengarna till att starta. Vi har från start satsat på hög kvalitet på råvaror och att hålla en bra och jämn standard på vår mat. Det är alltså en restaurang jag pratar om, en helt vanlig liten kvarterskrog kan man väl kalla den. Fokus ligger på middagsmat och mat för avhämtning även om vi också säljer alkohol och lunch. Vi har än så länge inte tagit ut en enda krona i utdelning (vad man brukar kalla vinst), utan när det blivit något över har det återinvesterats i verksamheten.
När coronakrisen startade där i mars sänkes omsättningen rätt rejält, omkring 30% tappade vi snabbt och jag insåg att om det fortsätter neråt skulle vi inte överleva speciellt länge. Jag började räkna och göra prognoser för hur länge pengarna skulle räcka till alla fakturor, personalens löner samt alla skatter och avgifter Skatteverket ska ha in varje månad. Det såg inte bra ut och jag kände en enorm stress och oro över att allt vi kämpat med att bygga upp under 6 år kanske skulle raderas ut på några veckor eller månader.
Vi blev först oerhört lättade när vi hörde regeringen presentera alla olika stöd som utlovades till företagen, men sedan besvikna när vi insåg hur lite hjälp det faktiskt var och hur krångligt det var. De flesta stöden var väldigt otillgängliga och svåra att förstå sig på, t.ex. hyresreduceringarna kunde man bara få om hyresvärden gick med på det, eller lån (=inget stöd). Vi tänkte att vi försöker ändå få det stöd som går att få för att överleva och vi permitterade (d.v.s. korttidsarbete) vår personal i olika steg under våren. Där under våren var Tillväxtverket, de som hanterar detta stöder, snabba med sin handläggning och utbetalning och vi fick ett preliminärt kassatillskott som gjorde att vi klarade löneutbetalningarna. Oron och stressen minskade något. Dessutom hade omsättningen inte fortsatt falla utan hade stabiliserat sig.
Kommunen vi verkar inom gjorde något väldigt bra under våren, tycker jag. De skapade snabbt ett presentkort som de gav till samtliga anställda inom kommunen som verksamheter inom kommunen kunde välja att ta emot och sedan fakturera kommunen beloppet. Det kändes bra att kommunen tänkte på oss småföretagare och hittade ett snabbt och kreativt sätt att stötta lokala verksamheter på.
Det absolut bästa regeringen gjorde för oss småföretagare under vårens kris var att kraftigt sänka arbetsgivaravgiften under några månader. Det var enkelt och direkt. Inga krångliga ansökningar eller byråkrati. För oss som är personalintensiva var det ett jättebra stöd och jag önskar de kunde tagit till det igen när de ökade restriktionerna för vår bransch under hösten. Det kunde de väl lagt som ett riktat stöd.
Under sommaren minskade smittspridningen och folk verkade vilja glömma pandemin. Vi, som har verksamhet i en sommarstad, märkte av ett sug från folk efter att semestra i Sverige och vi fick till och med försäljningsrekord under sommaren. Det är i och för sig inget ovanligt då vi brukar växa för varje år, men hade inte räknat med det under en pandemi. Självklart hade vi avslutat vår permittering av personalen så fort omsättningen började stiga igen.
Redan tidigare hade vi en stark bas i mat för avhämtning och detta fortsatte vi bygga vidare på. Under våren började vi leta efter sätt att bli digitala och i början av sommaren började vi sälja mat för avhämtning via en app. Kunderna började efterfråga hemkörd mat så vi köpte en cykel för att kunna leverera men det fungerade inte optimalt så istället startade vi ett samarbete med ett relativt nystartat företag som fixade beställning via en app och sedan hemkörning. Hemkörnings-företagen kräver en stor bit av försäljningspriset i provision så vi ser helst att kunderna beställer mat för avhämtning i vår app eller genom att ringa.
På tal om hemkörningsföretagen. När jag under våren kontaktade ett välkänt sådant (med rosa jackor…) för att se över möjligheten till samarbete höll jag på att smälla av när jag fick höra deras priser. De ville ha 30% !!! av försäljningspriset i provision. Med de marginaler som är på takeaway är det helt galet. Företaget vi till slut valde att samarbeta med ville också ha en hög provision till en början men vi tackade nej ett flertal gånger och de sänkte då sina priser mer och mer då de gärna ville ha ett samarbete med oss. Vi ligger i topp bland restaurangerna i stan på betyg från kunderna på t.ex. Tripadvisor och liknande, så jag antar att detta företaget ville kunna skylta med att kunderna kan beställa från oss via deras app. Vi fick i alla fall en bra deal så det är helt ok.
Hösten såg ganska ljus ut fram tills de nya restriktionerna för restauranger som kom i oktober/november. Redan innan de börjat gälla slog det hårt mot verksamheten. I stort sett direkt de presenterats av regeringen såg vi ett fall i omsättningen. Eftersom vi haft en bra sommar hade vi när vi avslutat permitteringen av personalen fyllt i att vi inte tänkte ansöka om nya stöd under hösten. Hade man skrivit att man inte hade tänkt ansöka igen kunde man heller inte ångra sig om eller när det visade sig att man skulle behöva ta del av stödet igen. Väldigt konstig regel kan jag tycka.
Jag kan nog se det som att vi ändå haft tur i oturen. Vår verksamhet kunde fungera ungefär som vanligt under vår högsäsong och drabbades inte lika hårt av de nya restriktionerna som många andra under hösten. Det är tur vi inte är beroende av julbord och att sälja stora mängder alkohol utan att vi har en stark kundkrets som gillar oss för vår mat och att vi kan sälja mat för avhämtning.
De så kallade stöden ger jag inte mycket för och jag vet hur desperata många andra krögare är. Många känner sig påhoppade, utpekade som smittspridare (trots att så inte är fallet enligt statistik) och frustrerade. Jag förstår verkligen frustrationen, särskilt i att vanligt folk verkar tro att stöden regeringen lovar är superbra och hjälpsamma, och samtidigt ser misstänksamt på krögare och tror de har täljt guld under många år och nu bara klagar.
Jag tror också att många tyvärr är fast i tanken att restaurangbranschen automatiskt skulle innebära en massa svarta pengar och därför har något emot branschen och särskilt krögare. De som tror att det (fortfarande) är så har nog missat reglerna kring kassasystem, att Skatteverket gör oanmälda kontroller och, kanske viktigast av allt, att de allra flesta betalar med kort eller swish numera. Många krogar tar inte ens emot kontanter längre. Och inga kontanter betyder ingen risk för svarta pengar, vilket jag inte ens tror är möjligt längre i och med kassasystemen med svarta lådor som Skatteverket kontrollerar. Jag önskar verkligen att samhällets bild av krogen börjar stämma bättre överens med hur det faktiskt är, dvs att vi har rent mjöl i våra påsar.
Vi har ännu inte de slutliga siffrorna för 2020 års bokslut men jag är ändå försiktigt hoppfull. Under våren var det stora problemet likviditet och att klara av alla utbetalningar, men efter sommaren har fokus legat på resultaträkningen. Ända sedan pandemin startade har vi såklart försökt minimera våra kostnader så mycket det bara går. Ett av de viktigaste styrmedlen har varit att minska våra egna löner, precis som under de första åren. Att minimera sin lön påverkar såklart privatekonomin men som tur är har vi överlevt det, kanske för att vi länge var vana vid låga lön och att hålla nere våra privata utgifter. Om någon utomstående tittar på vår, eller något annat småföretag i liknande situations, resultaträkning ser kanske resultatet helt ok ut, åtminstone bättre än förväntat med tanke på pandemin, men det är mycket troligt att de då missar det faktum att siffrorna ser ut som de gör pga att vi offrat våra löner och därmed vår privatekonomi.
Jag är tacksam över att vi ändå har klarat coronakrisen relativt bra och jag tror det har flera anledningar, utöver de redan nämnda; bra sommarsäsong, stöd under våren samt minimerade egna löner. Det har hjälpt att vi sedan tidigare hade en stabil och lojal kundkrets. Under våren vet jag att många av våra stammisar stöttade genom att köpa mat oftare än de brukade eftersom de inte ville riskera att vi skulle gå i konkurs. Det är ingen gissning utan många sa det rakt ut till oss. Att vi inte haft fokus på alkohol och sena sittningar har också hjälpt då vi inte tappat lika mycket försäljning som många andra. Kanske har det också hjälpt att vi finns i en relativt liten stad där sammanhållningen känns god.
Även om pandemin långt ifrån är över så vågar jag ändå vara hoppfull inför 2021. Jag känner att om vi kan klara oss igenom 2020s alla överraskningar så kan vi klara 2021 nu när vi har ett hum om förutsättningarna framöver. Det vore såklart förödande att behöva stänga ner verksamheten helt om smittspridningen fortsätter att öka, men jag hoppas att regeringen då tar sitt ansvar och kommer med vettiga stödåtgärder även om jag inte räknar med det. Jag tänker dock inte sitta och oroa mig för en ev nedstängning utan blir det så får vi tackla det problemet då. Nu ser jag fram emot att försöka göra ytterligare förbättringar i verksamheten för att klara oss igenom krisen och förhoppningsvis komma ut starka när pandemin väl är över. Har du några tips tar jag tacksamt emot dem. 🙂
Frihetsresan 