Det är just nu mycket som är osäkert i vår tillvaro, inte bara på ett samhällsplan utan privat också. Coronakrisen har påverkat oss en hel del. Det var några extremt stressiga veckor då mitt företags framtid såg väldigt osäker ut men nu ser det ut som om vi ska klara oss, åtminstone så länge det inte blir värre. I samma veva skulle min sambo vara föräldraledig två månader och nu verkar det osäkert om det ens finns ett jobb att gå tillbaka till. Sambon jobbar inom restaurangbranschen och där är osäkra arbetsförhållanden och många arbetsgivare följer inte regler och ger inte ens anställningsavtal – för att kunna smita undan sina skyldigheter.
Själv är jag strax klar med år 1 av 2 av min YH-utbildning. Jag valde att studera till ett nytt yrke i samband med att vi fick barn för att dels kunna ha barnet hemma längre och dels en chans att byta bransch och förhoppningsvis få stabilare yrkesliv framöver. Det har varit stressigt med studier samtidigt som företaget krisar pga corona, och det blev ingen praktik som planerat heller. Det ska bli skönt med sommaruppehåll och kunna fokusera mer på företaget, familjen och frihetsresan ett tag.
Det kanske låter lite bakvänt att längta efter ett vanligt jobb på en blogg om ekonomisk frihet men det är det jag gör. Det är ansträngt nu eftersom jag inte kan få CSN (det tog slut vid högskolestudier) och mina föräldradagar snart är slut också. Pga corona kan jag inte heller få någon lön från mitt företag just nu, där är fokus på att överleva året och försöka låta bli att säga upp personal. Sambon är föräldraledig och snart är det den enda inkomsten vi har, eller ev a-kassa när föräldraledigheten är slut. Vi har två rum vi hyr ut då och då till studenter för att minska boendekostnaden men pga corona blev en student tvungen att flytta hem till USA med kort varsel och de som skulle flytta in kunde inte komma eftersom de satt fast i Argentina. Det vore ändå skönt med att jobb nu.
Eller det jag egentligen längtar efter är ju en stabil inkomst, och även att göra något produktivt och ingå i en gemenskap och ett sammanhang. Vi är fortfarande beroende av lönearbete och kommer vara det ett antal år framöver. Därför vore det lugnande att ha ett fast jobb nu, men det är ett års studier kvar. Framöver tror jag dock det kommer vara relativt lätt att få jobb, antingen en anställning eller kanske starta eget i branschen. Jag valde ett yrke där det skett stora förändringar och där bristen på kompetent personal verkar stor. Ju mer jag lär mig desto fler olika vägar att gå inom yrket verkar det dessutom finnas att välja bland så småningom.
Jag har tidigare ofta känt en längtan till att jobba när jag har studerat, och tvärtom längtat efter att studera (eller resa) när jag har jobbat. Jag minns också att jag kände mig väldigt instängd när jag sist hade en anställning, innan vi fick barn. Jag kände mig väldigt fast trots att jag jobbade mindre än jag tidigare gjort med eget företag men då var det mer flexibelt och jag kunde gå iväg på ärenden på dagen om det behövdes osv. Det är väl egentligen det jag vill ha igen, ett stabilt jobb med flexibilitet. Om det blir en fast anställning någonstans tvivlar jag på att jag kommer jobba där heltid, åtminstone som jag känner nu. Jobba kanske 80% (4 dagar) vore lagom eftersom jag trots att fortfarande har min del av företaget att sköta om.
Nu kanske ni undrar varför jag inte bara går tillbaka till mitt företag då? Det drevs tillsammans med mitt ex och verksamheten är dessutom 10 mil bort så det är inte speciellt lockande. Dessutom är marginalerna små i branschen och det är svårt att få lönsamhet, åtminstone om man vill ha schyssta anställningsvillkor för sina anställda (heltids tillsvidare anställda istället för många deltidare och tim- och visstidsanställda) odyl. Just nu ser jag det mer som en chans till extra inkomst i form av ev lön, tjänstepension samt förhoppningsvis aktieutdelningar i framtiden. Jag vill ha kvar min del men vara så passiv som möjligt utan att helt släppa kontrollen. Det är en balansgång mellan att inte låta det ta för mycket tid och göra mig alltför stressad, och att ändå ha inflytande och fortsätta ta hand om en verksamhet jag var med och byggde upp från noll.
Coronakrisen har tydliggjort svaga punkter i vår frihetsstrategi och det har ändå varit bra med en ögonöppnare. Nu får vi jobba på att minska riskerna. Vi har till och från haft inkomster från anställning, företaget (lön), uthyrning av rum (i vår lägenhet), samt börsen. Alla inkomstben vi står på påverkades av coronakrisen men det känns trots stressen bra att ha chans till inkomst från flera håll. Även om de flesta inkomstströmmarna just nu sinat tror jag på strategin i det långa loppet och håller hela tiden ögon och öron öppna för möjligheter till fler och andra inkomster.
Nu är det överlevnad i ett år till som gäller. Jag har en stor buffert som jag kan leva på, så det blir inga större problem att klara oss igenom det här. Det känns dock väldigt surt att ta av bufferten till konsumtion då det till stor del var min investeringsbuffert som var tänkt till större investeringsmöjligheter som kan dyka upp. I sommar, när jag har sommaruppehåll från studierna (vill inte skriva ledig för det är jag definitivt inte), ska jag klura på om det finns andra inkomster jag eller vi kan skaffa oss utan att jag behöver lägga jättemycket tid på det, tipsa gärna!
Frihetsresan 