Bolånskrångel

Att få bolån som småföretagare verkar inte vara någon lätt lek direkt, betydligt svårare än som anställd! Tänkte försöka sammanfatta min krångliga resa till att lyckas få bolån.

De senaste 4,5 åren har jag drivit ett aktiebolag tillsammans med en affärspartner. Vi kunde nästan direkt från start ta ut lön, dock ingen hög lön och i början av varierande storlek. I år har vi däremot kunnat ta ut en stabil och hyfsad lön (ok, kanske inte hyfsad med tanke på det arbete vi lagt in men ändå ok). Min affärspartner som driver företaget vidare och jobbar i det på daglig basis köpte lägenhet i våras och hade inga problem att få bolån i den lokala sparbanken där vårt företag också är kund.

När jag frågade om lånelöfte i samma storleksordning som min affärspartner hade fått blev det dock direkt nej eftersom jag planerade att köpa bostad i annan kommun, 5-10 mil bort eftersom jag tänkt mig ha ett annat arbete och jobba i företaget på distans. Obs att jag kunde visa att jag kunde ta ut samma lön som min affärspartner och samma lönehistorik. Den enda skillnaden var att jag ville köpa bostad i annan kommun och jobba på distans och pendla till företaget ibland.

Jag gick vidare och frågade efter lånelöfte i den bank jag varit privatkund i sedan jag öppnade bankkonto i tidiga tonåren, även den bank jag har min lönekonto hos. De ville ha in handlingar från företaget med bland annat balans- och resultaträkning. Inga problem trodde jag eftersom vi visat en vinst de senaste två åren och kunnat amortera av alla lån. Banken tyckte inte det såg tillräckligt bra ut men gav ingen vidare förklaring. Varför de såg det så annorlunda jämfört med vår lokala sparbank har jag ingen aning om.

Provade på några fler banker och fick sen lånelöfte från SBAB. Blev förvånad över att de inte bad att få se några rapporter från företaget men antog att de var mer öppna för folk i olika situationer. Min sambo och jag var glada, vann snabbt en budgivning och sen skrevs kontrakt direkt. Strax därefter fick jag tag i ett nytt jobb där jag började omgående, jag antog att det var bra att kunna visa upp inkomst från flera håll då min totala inkomst skulle bli betydligt högre än jag fyllt i vid ansökan om lånelöftet.

När vi ringde SBAB för att ordna med detaljerna sa de plötsligt att de inte kunde ge oss något lån eftersom jag fått ett nytt jobb där jag inte hade en tillsvidaretjänst ännu, detta trots att jag fortfarande hade mitt företag vid sidan om att ta ut lön ifrån. De sa att de kunde bara räkna på att man jobbar 100% och därför kunde de endast ta hänsyn till mitt nya jobb och inte mitt företag också. Blev helt chockad för i min värld låter det helt knäppt. Vilken småföretagare jobbar bara 100%? Knappast någon eller väldigt få skulle jag säga! Det hjälpte inte ens om jag sa att jag då kunde sluta den tjänsten och bara räkna på lönen från mitt företag, nej för då hade jag redan ”erkänt” att jag jobbade heltid (mer eller mindre) på nya jobbet. Avslutade samtalet helt förtvivlad och i panik över att vi inte längre hade någon bank där vi hade bolånet klart.

Eftersom det var kort om tid då tillträdesdatumet kom närmare, plus att det var sommar (troligen semestrar, längre handläggningstider och liknande), var det några nervösa veckor innan allt löste sig. Ett tag mådde jag så dåligt att jag gick hem från jobbet och inte kunde gå tillbaka på två dagar. Det var nervöst, jag mådde illa, kände mig yr, hade huvudvärk och liknande, orolig över vad som kunde hända om vi inte hittade en lösning i tid. Tankarna snurrade kring att förlora handpenningen vi betalat, tvingas betala skadestånd, förlora lägenheten mm. Vi pratade med några banker, skickade in fler ansökningar igen men de flesta skulle ta för lång tid att handlägga eller nekades (eftersom den banken krävde en så låg belåningsgrad som 65%). Ett kort tag funderade jag till och med på att gå till någon bank med ockerränta som t.ex. Bluestep men som tur är lät jag bli.

Funderade igenom situationen och bollade problemet med mina föräldrar (mina bästa mentorer; påhittiga och stödjande!). Eftersom vi var under tidspress då tillträdesdatumet för vår lägenhet kom allt närmare så kom mina föräldrar och jag fram till att det säkraste vore om jag gjorde en ny ansökan och skrev att jag är tillsvidareanställd i deras företag och att de kunde garantera min lön. Det gjorde vi och efter att ha pratat med min gamla bank kändes det ändå lite bättre igen. De var positiva till det ”nya jobbet” och det lät i telefon som om det inte skulle vara några problem. Jag var försiktigt positiv men ändå lite nervös. Min stackars sambo var däremot mer nervös i detta läget då det verkade vara vårt sista hopp (åtminstone utan att försöka skjuta på tillträdesdagen).

Det gick igenom direkt! Banken ville inte ens ha anställningsavtal, lönepapper eller någon form av bevis på min anställning. De ringde till och med upp på helgen (vem kunde tro att bolånehandläggare jobbade på helgerna!?!!) och sa att det var klart, och frågade hur vi ville lägga upp lånen. Jag brydde mig inte ens om att försöka pruta på räntan utan vi tog det vi kunde få, vilket ändå var nästan en halv procent lägre än deras listränta. Även om vi nu fått lånet beviljat började nästa nervositetsperiod; att hinna få hem pappren, skriva på, skicka tillbaka och att de skulle hinna fram till banken igen. Numera har jag inte speciellt bra förtroende för posten och att de ska leverera dagen efter man lagt på lådan, men det kom ändå fram i tid som tur var.

Visst är det konstigt att det räcker att säga att man är tillsvidareanställd, utan att de ens kollar med arbetsgivaren eller ber om anställningsbevis? Har man däremot ett eget företag man kan ta ut samma lön från och som ändå går bra så behandlas man helt annorlunda. Kan inte påstå att jag är speciellt positivt inställd till banker generellt numera.

Kanske stötte jag på alla dessa problem för att jag inte bokade något personligt möte på bankerna, men jag kan tycka att man som kund borde behandlas lika oavsett hur man väljer att ha sin kontakt med banken. I framtiden väljer jag kanske den vägen även om jag tycker det känns rätt så onödigt egentligen. Mitt problem var också att jag hade min huvudbank på min gamla hemort, företaget och dess bank 10 mil därifrån och ville köpa lägenhet och flytta till ytterligare en annan kommun. Bankerna verkar vilja hålla sig lokala vilket försvårar för sådana som mig som flyttat runt men inte helt lämnat den gamla orten bakom sig.

Är i alla fall nu väldigt tacksam över att situationen ordnade sig och vi fick vårt bolån. Det känns inte helt 100 att vi kunde få det tack vare en tillfällig tillsvidareanställning eller vad jag ska kalla det, men jag har ju garanterad inkomst från både mitt jobb och mitt företag, och skulle jag förlora båda kan jag jobba i mina föräldrars företag, få a-kassa eller helt säkert hitta ett annat jobb. Dock är det högst osannolikt att jag skulle tappa båda mina inkomstkällor på en gång. En del saker är så onödigt krångligt eller svårt för företagare jämfört med anställda att jag ibland håller på att bli galen på det.