Företagande

Löner och ekonomi för småföretagsledare

Nu har vi gjort 4 bokslut och årsredovisningar i vårt (jag säger vårt eftersom jag äger hälften och min affärspartner äger den andra hälften). De första åren två upplevde jag det som otroligt svårt att veta hur det skulle gå under året, dels för att vi inte hade någon historik att gå efter och dels för att jag inte riktigt hade koll på att göra realistiska budgets och prognoser att använda mig av. Visst försökte jag att göra någon slags prognoser men upplevde det otroligt svårt att veta alla faktorer som spelade in och vad som kunde ses som realistiska siffror och inte.

Allra svårast i början var hur mycket lön vi kunde ta ut som ägare. De första åren var vi absolut mest underbetalda och alla anställda tjänade mer än vad vi gjorde trots att vi tagit all risk med att starta. Det låter säkert konstigt och för er utan erfarenhet av småföretagande i form av t.ex. butik eller restaurang (verksamhet beroende av lokal, personal och varor, dvs inte t.ex. konsulter) men för att få igång en verksamhet får man offra rätt mycket som entreprenör och hoppas på att allt går vägen och att man lyckas ta igen det senare. För vår del innebar det låga löner, knappt någon semester, jobb 6-7 dagar i veckan oftast 10-12 timmar om dagen. Lägg på det otryggheten i att om det inte går vägen kanske man har extremt låg SGI och det kan ta tid att få hjälp från t.ex. a-kassa eller annat.

De första åren tog vi ut lite lön i början av året och när vi började se hur året artade sig mot slutet kunde vi ta lite mer normal lön, men totalt på året blev det inga höga löner, särskilt med tanke på hur mycket vi jobbade.

År 3 hade vi fått snurr på verksamheten och visste ungefär hur årets försäljning och kostnader såg ut och kunde ta ut lite mer jämn lön, men vi körde ändå på strategin att ta mindre i början av året och lite mer senare. Det beror också på att sommaren är vår högsäsong och det är då vi kan få in vår vinst för året, och resten av tiden är bara för att gå runt. År 4 gick ungefär på samma sätt, men med lite bättre vinst.

Det är faktiskt nu först år 5 som jag faktiskt satt mig ner och gjort en ordentlig prognos och budget för året, baserad på föregående års intäkter och kostnader och där jag kan variera våra löner för att se ett tänkt ungefärligt resultat i slutet av året. Det har varit till stor hjälp för att ge mig lite lugn nu när försäljningen har vikit lite pga fotbolls-VM och den extrema värmen. Det var inte speciellt komplicerat att göra en sådan budget i excel och löpande byta ut prognosen mot de faktiska siffrorna månad för månad, men ärligt talat hade jag inte tid att göra det de andra åren. Det var alldeles för mycket egentligen att både sköta om själva verksamheten och göra allt (och lära mig allt) ekonomiskt även om jag hade viss koll tidigare. Dock var det ju de bitarna av företagande som jag gärna ville utvecklas i och därför valde att inte ta in någon extern person att sköta ekonomin (annat än bokslut och årsredovisning).

Det som gjorde skillnad var när verksamheten började gå tillräckligt bra och vi kunde ta in en extra personal som avlastade mig i den dagliga verksamheten. Tanken från början när vi startade var att min affärspartner skulle ta över så småningom, jag ville mest testa mig själv och lära mig driva företag, som en utmaning och för att utvecklas som person. Förra hösten kunde vi äntligen ta det steget och jag sköter numera ”bara” ekonomi och administrationen, och hoppar in och hjälper till någon gång ibland vid sjukdom, semester eller liknande. Från början var förhoppningen att jag skulle kunnat ta det steget omkring år 2-3 men nu tog det några år extra. Dock är jag tacksam över att det trots allt gått så pass bra att jag ens kunde jobba med annat nu år 5. Var ju införstådd redan från början i att det är tufft att driva företag och nog ännu tuffare i restaurangbranschen där många ger upp eller misslyckas efter några år. Ser fram emot att se vår verksamhet utvecklas vidare, nu utan att vara direkt involverad i den dagliga skötseln. Jag tror dock jag kommer sakna rushen och adrenalinet man ändå får av att jobba i en fullsatt restaurang, det är något speciellt med det. Alla härliga kunder, kollegorna, att hantera tidspressen och att man måste leverera på topp precis hela tiden. Vi får väl se om jag verkligen kan hålla mig ifrån branschen i framtiden eller inte. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s