Ok var beredd för här kommer ett kanske minst sagt udda spartips! Skor brukar anses att man behöver ett flertal beroende på säsong, och är man intresserad av sport och träning som t.ex. löpning brukar det anses ”ju fler skor desto bättre” och att man behöver flera par skor för olika aktiviteter; dubbade vinterskor, mängdträningsskor, tävlingsskor, trailskor och kanske gärna mer än ett par av en del. Traditionella löparskor brukar dessutom vara ganska dyra, under tusenlappen per par är nog svårt att hitta och löpare brukar prata om att gummit/dämpningen slits ut och de ”måste” ersättas långt innan de börjat se slitna ut. Mitt spartips är att helt enkelt inte köpa skor, eller åtminstone väldigt sällan och sparsamt!
De senaste åren har jag genomgått vad man kanske kan kalla en livsstilsförändring. Jag hade tidigare ofta ont i fötterna och knäna, återkommande ”hälsporre” (inte äkta) och blev rätt desperat i att försöka bli kvitt problemen. Jag minns inte exakt hur jag kom in på minimalistiska skor och så småningom barfota, men jag tror det började för länge sen när jag läste om olika löptekniker. Ett tydligt Aha-ögonblick minns jag dock fortfarande, det var när jag satt och letade lösningar till mina fotproblem på Youtube och jag såg en video där de pratade om att träna bort sin överpronation och fötterna-vinklade-utåt-stil. Jag hade alltid tidigare vid köp av löparskor att jag hade kraftig överpronation och därför behövde mycket dämpade skor, ofta var det ens svårt att hitta några som ”åtgärdade” min pronation tillräckligt mycket. Jag hade därför trott att det var så min kropp var och det fanns inget att göra åt det för ingen hade någonsin nämnt att jag skulle kunna träna bort överpronationen. Efter den ögonöppnande videon grävde jag djupare och hittade mer och mer information om hur kroppen fungerar och särskilt hur fötterna är uppbyggda och fungerar, om biomekanik, naturlig rörelse och mycket mer. Min resa bort från dämpade skor mot mer minimalistiska hade börjat.
Efter det har det fortsatt mot allt mer minimalistiskt och numera springer jag bara helt barfota. Alltså slipper jag skohysterin som ofta infinner sig hos många löpare (fråga bara dina löparvänner hur många löparskor de egentligen äger, det är troligt att de tom mörkar antalet för att de har så många..). Jag slipper köpa olika dyra löparskor och har bara ett fåtal minimalistiska skor som jag har t.ex. till jobbet och inne i stan, vintertid o.dyl. Ärligt talat har jag fått göra mig av med de flesta av mina gamla skor då mina fötter har återfått sin naturliga form eftersom de inte längre behöver klämmas in i skor som egentligen är på tok för smala. Titta bara på hur dina tår egentligen ser ut barfota. Om du är en van skoanvändare är det mycket troligt att t.ex. din stortå pekar något inåt de andra tårna (så att du får en knöl på sidan av foten där stortån börjar), dina tår kanske är lätt krökta och formade efter varandra, lilltån kanske ligger invikt i en slags sidoposition (är nageln verkligen uppåt? är tån trekantig?). En naturligt formad fot är bredast över tårna och alla tår pekar framåt i en fin solfjäderform.
Kroppen är byggd för löpning barfota, men såklart tar det lång tid att vänja sig vid barfotalöpning om man varit van vid dämpade skor. Det är viktigt att låta det ta lång tid och lyssna på kroppen. Även om det känns toppen när man väl tagit beslutet och fötterna känns underbart fria måste de flesta försöka motstå frestelsen att ge sig ut på långpass eller snabba intervaller barfota det första man gör. Kroppen behöver tid på sig och det bästa tror jag är att skippa övergångsskor och så kallade barfotaskor och direkt övergå till helt barfota. Anledningen till det är att då är det lättare att känna sina begränsningar, t.ex. är många känsliga under fotsulorna och kanske knappt ens kan gå på grus i början, men det sitter mest i hjärnan som blir överöst med ny information från fötterna – jämför med en video på en hund de satt på skor på, de går jätteroligt när de fått skor på sig första gången.
En stor fördel jag märkt med att springa helt barfota jämfört med minimalistiska skor är att blivit mycket bättre på att veta var gränsen går för kroppen och särskilt fötterna. I alla slags skor, även minimalistiska, går det att köra på trots att man inte borde, men barfota händer det grejer, och man märker tydligt när man kommit hem om man varit på gränsen. På gränsen innebär kanske någon blåsa och lite ömma trampdynor. Det kan ta några dagar att återhämta fötterna då.
När jag tidigare sprang i joggingskor kunde jag tycka det var jobbigt om det t.ex. regnade mycket, om en gångväg vad översvämmad eller liknande (hände ofta i mitt tidigare bostadsområde med promenadstigar längs en å). Nu när jag springer barfota är alla olika underlag bara extra roligt och jag älskar att känna marken under fötterna. Jag har blivit mycket mer medveten om underlaget och uppskattar variation för fötterna. Under varje löptur försöker jag få in asfalt (svårt att undvika), grus i olika storlekar, träflis, gräs, sand, klippor och träplank, ofta får jag in samtliga underlag på en och samma tur men jag vill ha åtminstone några olika. Även temperaturskillnader har blivit en upplevelse under barfotaturer, att känna vått gräs efter en regnskur eller dagg på morgonen, lös torr sand eller våt hårdare sand, springa i vattenkanten på stranden och så vidare. Visst låter det härligt?
Inte nog med att det ger mig en frihetskänsla att springa barfota, det är dessutom bra för kroppen (så länge man inte överdriver och lyssnar på sin kropp såklart!), dessutom sparar det mig massa pengar jag inte behöver lägga på dyra skor. Ofta brukar man ju höra att löpning är så bra träning för det enda som behövs i utrustningsväg är träningskläder och ett par skor, men du kan till och med skippa skorna (men kanske inte kläderna! XD) och komma ännu billigare undan!
Frihetsresan 