Efter bara några veckors vanlig anställning längtar jag efter att driva eget företag igen. Visst är det konstigt det där med att man sällan är helt nöjd med sin situation, eller åtminstone inte jag. Förr var dilemmat mellan studier och jobb; då jag studerade längtade jag efter att jobba (eller egentligen att tjäna lite pengar) och när jag jobbade längtade jag efter att studera för att få lära mig och utvecklas mer. Numera är det anställning eller driva eget som står emot varandra.
Under de senaste åren då jag drivit eget älskade jag ansvaret och att själv få bestämma och driva allt framåt. Det jag saknade då var främst ledig tid och bättre betalt eftersom det ändå tar tid att bygga upp ett företag och få lönsamhet (jag inbillar mig att det är lättare för t.ex. konsulter o.dyl. med få fasta kostnader och anställda), jag drömde om att få vara ledig några helger, ha semester och en regelbunden inkomst. Under min företagartid gick den mesta vakna tiden åt kring att fixa saker för företaget, planera, eller jobba i verksamheten och jag längtade därför efter tid med vänner och familj, kunna göra något spontant som en weekendresa en långhelg eller liknande. Det sista året av företagande blev dock livet lite friare, vi hade anställda som kunde ta lite ansvar och till viss del sköta den dagliga verksamheten utan att jag behövde vara där hela tiden.
De senaste veckorna (inne på månad 2 än så länge) har jag haft en vanlig anställning. Ärligt talat är det faktiskt min första längre/fasta anställning utanför familjeföretag. Mina tidigare jobb har varit antingen i ett företag mina föräldrar drev, sommarjobb eller extrajobb vid sidan av studier. Det har varit lite av en omställning mentalt att gå från företagare till anställd. Den största skillnaden är minskat ansvar, minskad stress (jätteskönt) men också tristess över att göra liknande saker varje dag och inte ha tillräckligt att göra. Som tur är har vi flex på min arbetsplats så inom ett intervall kan jag ändå välja när jag vill börja och sluta dagen. Det jobbigaste jag upptäckt är att inte längre kunna bestämma över min egen tid. Förut kunde jag åka och besiktiga bilen mitt på dagen när det var lite folk, kunde lämna bilen på reparation om det plötsligt behövdes, kunde gå till vårdcentralen när det behövdes osv. Nu är situationen en helt annan och jag förstår inte hur alla som är anställda gör egentligen! Hur fixar man bilen när verkstaden har öppet samtidigt som jag ska vara på jobbet och inte har helgöppet? Det jag dock uppskattar hittills är lediga helger och kvällar (jobbade alla helger och nästan varje kväll tidigare) även om lönen inte är så bra (än?) som jag skulle velat.
Jag känner att det kommer fungera att vara anställd under en period nu, jag ska ge det en chans och se om jag vänjer mig eller blir mer frustrerad och uttråkad. Dock tror jag att jag under föräldraledighet nästa år (om allt går bra då) kommer försöka orka med att starta upp någon ny verksamhet där jag kan arbeta hemifrån. Vad det ska vara har jag ingen aning om än, men något spännande dyker säkert upp. Några små lösa idéer har jag men ingen konkret stor dröm. Jag drivs av att utveckla företag och idéer men saknar en specifik nisch eller bransch där jag känner mig som mest hemma. Om det är en för- eller nackdel låter jag bli att fundera allt för mycket kring nu.
Jag tror det kommer passa bra att starta upp någon ny verksamhet vid sidan om föräldraledighet (självklart kommer jag inte ta ut full föräldraledighet då, det vore fel). Förhoppningsvis kommer jag orka att göra något hemifrån, om inte första tiden så efter några månader åtminstone. Jag brukar ha mycket driv och ork så jag hoppas och tror jag kommer klara av det, vi får se under nästa år! Ser verkligen fram emot att pröva mina företagar-vingar igen och även om det blir en helt annan slags verksamhet än sist tror jag absolut jag har nytta av mina tidigare erfarenheter.
Frihetsresan 