Ett stort dilemma de senaste månaderna, eller kanske senaste halvåret-året, är var jag ska bo någonstans. Efter separation från min ex-sambo flyttade jag till mina föräldrars sommar-/gäststuga för att ha någon stans att bo. Det var tur att jag hade dem annars hade jag varit tvungen att bli inneboende hos någon okänd eller fått hyra någon svindyr andrahandslägenhet (vilket också visat sig svårt att hitta). Nu är det dock hög tid att hitta något eget!
Jag har turen (ok, kanske inte rätt ordval) att ha en större summa reserverad för kontantinsats i boende, men problemet har varit att jag inte haft tillräckligt hög inkomst för att kunna ta lån och köpa en bostadsrätt. Nu är jag i ett nytt förhållande och min partner är i en liknande situation utan fast boende, så tillsammans behöver vi skaffa något nytt. En lämplig utväg blir då att köpa bostadsrätt tillsammans för att då få mindre lån per person.
Vi är båda ute efter att bo billigt och jag har funderat i många år kring att bo till låg kostnad. Tidigare har jag övervägt en mängd olika alternativ, som att bo i tiny house på hjul på någon camping eller tomt, köpa hus och dela av i flera boenden eller dela boende med andra.
Vi känner oss båda bekväma med tanken att ha inneboende och bo med andra (dock inte vilka som helst), därför har vi börjat titta på att köpa en större bostadsrätt än vad vi egentligen behöver och hyra ut ett eller ett par rum. Per kvadratmeter verkar större lägenheter ha lägre pris och vi behöver inte bo mitt i centrum heller. Vi letar efter något i ett lugnt område med bra kommunikationsmöjligheter, ett område som känns säkert och trevligt. För mig är det också viktigt att bostadsrättsföreningen verkar stabil och har en hyfsad skuldsättningsgrad för att minska risken för framtida plötsliga avgiftshöjningar.
Hittills har vi letat efter 3:or eller 4:or för att att hyra ut 1-2 rum till inneboende, vi tänker oss främst studenter (gärna internationella utbytesstudenter som nog har det extra svårt att hitta boende). På sistone har vi dock även fått upp ögonen för en 5:a, vilket skulle innebära att vi kan hyra ut hela 3 rum!
Det som verkar bra med att hyra ut rum till inneboende i en bostadsrätt är att kapitalkostnaden får inräknas i vad som är skälig hyra. Det finns praktiska kalkylatorer för att beräknad skälig hyra, t.ex. boupplysningen.se/hyra-ut/skalig-hyra . Enligt den skulle t.ex. en 5:a vi tittat på gå att hyra ut för drygt 16′ i månaden, sedan får man dela det på 4 sovrum (eftersom resten av lägenheten är gemensamma utrymmen), eller mer exakt räkna ut kvadratmeterpriset om sovrummen är olika stora. Det skulle innebära att en skälig hyra är ungefär 4′ per rum per månad. Hyresintäkter upp till 40′ är skattefria och därefter får man skatta, jag tror det är 30%.
Om vi kan köpa en 5:a i ett inte allt för populärt område som ändå känns ok, och hyra ut 3 rum kan vi få in 12′ per månad från de inneboende. 4 * 3 * 12 = 144′ per år. 40′ skattefritt, och 104′ ska beskattas med 30%, vilket ger nästan 73′ kvar, alltså 73′ + 40′ = 113′ från de inneboende i bidrag till de totala boendekostnaderna. Det blir ungefär 9400 kr/mån efter skatt. Wow, den summan skulle avsevärt minska våra egna boendekostnader och skulle täcka månadsavgiften, driftskostnader, och en stor del av räntekostnaderna. Vi skulle mest behöva amorteringarna på lånet själva vilket eventuellt kan ses som ett långsiktigt sparande. Man kan nästan säga att vi skulle bo gratis, är inte det ett house hack så vet inte jag! 😀
Ok nu kommer det säkert komma en hel del kritik kring att det är ett utnyttja personer i sämre ekonomisk ställning än en själv, att de betalar det mesta av boendekostnaden osv. Visst det är kanske inte rättvist, men det är inte mycket i livet som är. Är det rättvist att en del haft turen att ha en billig hyresrätt? Är det rättvist att man kan få hyreskontrakt via kontakter och inte bostadskön? Är det rättvist att man kan köpa sig ett förstahandskontrakt svart? Är det rättvist att man kan få en hyresrätt i en storstad bara om ens föräldrar ställde dig i bostadskön som ung, eller om du själv som väldigt ung var klarsynt nog att veta i vilken stad du ville bo 10+ år senare? Att en del har mor- och farföräldrar som fixar bostad eller som du ärver av?
Detta är min boendelösning, och kunde jag välja hade jag gärna haft en billigt liten hyresrätt istället, men nu har jag inte mycket till val utan får försöka hitta bästa möjliga lösning för mig, eller oss. En del kanske påpekar att det skulle vara orättvist att de inneboende står för en större del av kostnaden och att kalkylen för skälig hyra ligger över de faktiska utgifterna. Dock är det ju vi som dels låser in vårt kapital i en stor kontantinsats och vi som står med risken på lånet. Det är vi som står med risken att någon inneboende missköter sig och får stå för eventuella konsekvenser av det. Alltså är deras högre hyra en konsekvens av att de får ta lägre risk och inte behöver låsa in några stora summor i kontantinsatser.
Jag hoppas vi hittar en lämplig lägenhet snart att prova detta koncept på. Det vore väldigt spännande att prova på att bo billigt tillsammans med andra. Det blir ju lite av ett kollektiv, haha. Helst skulle jag vilja ha utbytesstudenter eller internationella studenter som inneboende, för jag tänker att de (förhoppningsvis) är lite lugnare med festande än svenska ungdomar, de har svårare att hitta boende och det kanske är kul för dem att knyta kontakter lokalt. Planen är att hitta något de kommande månaderna och flytta ihop och annonsera efter inneboende så det är klart innan tillträdesdatum, om inte alla så åtminstone någon. Bäst vore nog till skolstarten då flest söker boende.
Frihetsresan 