De senaste månaderna kan man väl säga att jag fått en försmak av ett liv som finansiellt fri. Jag har haft en semi-passiv inkomst från företaget jag är delägare i och kunnat leva på det. Egentligen är jag väl arbetssökande eftersom jag så småningom vill ha och behöver något nytt jobb, men det är ingen panik eller press.
Jag kan inte få a-kassa eftersom jag varit företagare på heltid men fortfarande äger min halva och företaget lever vidare utan mig där. Vad jag kan se av reglerna är jag körd då, vilket både är förståeligt för att motverka fusk men också slår mot sådana som mig, som blir utan jobb pga separation där båda partners jobbat och drivit företag ihop. Nu har jag haft tur i och med att företaget gått bra och jag kunnat få en helt ok lön ändå, men i längden drabbar det företagets ekonomi, dvs min affärspartners och även min egen i förlängning (minskad vinst i företaget). Min partner och jag skildes åt som vänner och säger det inte är någon stress för mig att hitta jobb, vilket är skönt att höra såklart.
Hittills har jag fyllt dagarna med att söka lite jobb, läsa en massa böcker om privatekonomi och investerande, lyssnat på FI poddar, läst lite kurslitteratur i hopp om att göra klart några gamla kurser så småningom. Även en del tid till träning, tid med nya partnern, och (tyvärr) chillat (slösat bort tid) med film och tv-serier i den mörka vintern som var.
Det är både skönt och stressande på samma gång. Jag kan inte riktigt slappna av och bara vara och njuta. Hela tiden snurrar det i huvudet att jag vill hitta något jobb, dels för att det är bättre för mitt företag och dels för att så en (till?) lön för att kunna spara mer, hitta lösningar till att leva billigt nu för att öka sparkvoten. Trots att jag egentligen har tid att ta det lugnt stressar jag upp mig själv för jag har så mycket jag vill göra och det känns lite som om jag slösar bort dyrbar tid, vilket jag också gjort till viss del, men även fått mycket vettigt gjort.
Egentligen längtar jag nog mest efter lite mer rutiner i mitt liv, hur konstigt det än låter. Jag ser fram emot att ha ett vanligt jobb och arbetskamrater. Jag längtar efter att ha ett boende med eget kök så jag kan laga mat (det trodde jag aldrig jag skulle längta efter!).
Jag vet vad jag skulle ägna min tid till om jag var fri men ännu kan jag inte med gott samvete göra det, tyvärr? Jag skulle studera mer (älskar att lära mig nya saker), kanske ha en trädgård att odla i, vara mer i naturen, resa och upptäcka nya platser ibland, träna fler olika sporter mm.
Men nu är fokus på förmögenhetsuppbyggnad och då vill jag också vara effektiv. Trots att jag uppskattar de här månadernas lugn ser jag fram emot att hitta ett jobb och kunna öka min sparkvot för att snabbare bli fri. Trots att jag känt mig stressad över jobb har livet gått i ett lugnt tempo, och jag ser verkligen fram emot mer av ett sånt här liv framöver när jag är fri, och då utan stressen såklart!
Frihetsresan 