När jag var i slutet av min studietid visste jag inte riktigt vad jag skulle göra men jag såg 3 olika vägar att gå. Den ena var att stanna inom akademin och doktorera så småningom. Hade jag inte blivit utbränd mitt i mitt masterprogram hade jag nog valt denna vägen men det kändes omöjligt just då tyvärr. Den andra vägen var att starta och driva något slags företag. Jag är uppvuxen i en småföretagarfamilj och tycker det är spännande med entreprenörskap och ville gärna testa på det, dock hade jag ingen aning om vilken slags företag eller inom vilken bransch jag ville verka. Den tredje vägen var att jobba närmare det jag studerat, vilket var företagsekonomi, innovationsrådgivning och idéutveckling. Det kändes som ett jättespännande område och något jag gärna skulle jobba med, dock ville jag ha mer på fötterna först. Att enbart ha studierna med mig kändes inte tillräckligt för att kunna förstå och hjälpa entreprenörer. Jag är väl lite av en perfektionist och har höga krav på mig själv så kanske var det därför jag inte tyckte det räckte med studierna.
Min dåvarande sambo jobbade som kock och var trött på att slita på udda tider för annans vinning och var sugen på att starta eget med förhoppningen att kunna förbättra sin situation, eller åtminstone jobba mycket för sin egen skull istället. Det var ett bra tillfälle att gå ihop och starta en restaurang. För mig spelade det inte så stor roll vilken typ av företag jag skulle starta (bara inte någon butik och sälja onödig konsumtion), så restaurang passade lika bra som vilken annan idé som helst. Det var konkret och vi hade en plan, dock var det otroligt mycket detaljer som ingen av oss hade någon aning om från början.
Redan från början var tanken att vi skulle starta och jobba tillsammans först men när verksamheten var igång skulle jag kliva åt sidan och gå över till en anställning inom området jag studerat tidigare. För mig handlade det om att utmana mig själv, se om jag klarade av att starta och driva ett företag, plus att jag ville lära mig så mycket som möjligt på kort tid och därför gjorde jag så mycket jag kunde själv. En del säger ju att man ska specialisera sig och outsourca det man kan men för mig var det tvärt om. Jag såg det som en läroresa och en möjlighet att utvecklas.
Själv hade jag inte jobbat ens en minut i restaurangbranschen tidigare men däremot många år i butiker, därför hade jag redan servicebiten med mig, kunde hantera kassasystem och liknande. Startsträckan var ganska lång, från början tänkte vi starta ihop med min ex-sambos chef för att det skulle vara enklare med någon som redan hade lite kunskaper. Efter att en deal på en lokal i stan vi bodde i fallit igenom började vi dock leta bredare och gjorde mer marknadsundersökning. Det slutade i att vi flyttade drygt 40 mil till en stad som var lämplig och där vi hittade lokal med inkråm till ett rimligt pris.
Då vi var två helt nybörjare tog jag på mig projektledarrollen och tog reda på vad som behövdes göras, det var otroligt mycket i början, olika tillstånd, planera och köpa nytt kök, renovera och måla lokalen, skriva menyer, tänka på marknadsföring, hitta lämplig personal (var bland det svåraste), hitta finansiering och massa annat. Pust, jag blir helt matt bara jag tänker på den där första tiden. Ibland förstår jag inte riktigt hur jag lyckades starta ett företag efter min utbrändhet, men jag behövde nog bara göra något annorlunda mot vad som fick mig utbränd.
Det brukar ju pratas om att var tredje nystartat företag går i konkurs och att särskilt många restauranger lägger ner snabbt. Vi visste om detta och var medveten om risken, dock trodde vi på vårt koncept och vågade satsa. Det vi var mest osäkra på var staden vi valt att öppna i eftersom det inte fanns någon restaurang av vår typ där (en av orsakerna till att vi valde staden) och att det var en ganska liten stad (drygt 20′ i tätorten), dessutom hade vi inget kontaktnät alls i staden då vi var helt nyinflyttade. Som tur var fick vi direkt höra att folk var glada och hade längtat efter att någon skulle öppna med vår typ av mat!
Jag har tagit på mig att sköta det mesta utom köket och maten. Jag har jobbat mer servering, kassa, ta hand om kunder, vissa inköp, dryck, marknadsföring, bokföring, administration, ekonomi och uppföljning, personal och mycket annat. Det har varit många olika roller samtidigt, som det ju ofta är i små företag, vilket har varit otroligt roligt för mig. En fördel är att jag då får se alla delar i verksamheten och hur de samverkar och påverkar varandra.
När jag ser tillbaka till starten är det så mycket vi kunde gjort annorlunda för att förenkla men vi hade ju ingen aning om var man hittade informationen som behövdes. På ett sätt är det bra, för jag inser hur mycket jag lärt mig sedan starten, inte bara rent praktiska kunskaper utan även var jag kan hitta den informationen jag behöver och hur jag ska använda den.
Vi var tvungna att gå all-in i företagandet, vi satsade allt vi hade (sålde bostadsrätt och alla fonder/aktier, tömde sparkonton) och all vår tid. Även om vi inte hade öppet hela dagarna så gick all vaken tid åt till att lösa olika problem, planera, göra inköp eller liknande. Den kanske läskigaste biten var inte att vi satsat allt utan det var att ha ansvar för personal redan från början! En restaurang kräver ganska mycket personal och vi var tvungna att ha anställda direkt. Det svåraste har nog varit att veta hur mycket vi kan ta ut i lön eftersom omsättningen varierar mycket beroende på årstid och därför har löneuttaget blivit ojämt. Vi prioriterade också att stänga 2 veckor om året för semester redan från början, vilket var ovanligt i branschen (förstod jag av kollegor), så det påverkade ju vår lönsamhet också, men vi kände att vi behövde det.
Att starta företag och restaurang har varit otroligt lärorikt, tufft, utmanande och roligt! Det var en otroligt brant inlärningskurva men det gillade jag samtidigt. Jag trodde från början att jag skulle kunna kliva åt sidan kanske under år 2 men det tog fram till år 4 innan det gick. Det var en spännande tid som restaurangare men nu är det dags för mig att återgå till min ursprungsplan. Nu har jag bevisat för mig själv att jag klarade utmaningen i att starta och framgångsrikt driva ett företag. Jag har lärt mig en mängd olika nya färdigheter och kan mycket om företagande som jag inte kunde tidigare, dock blir man såklart aldrig färdiglärd! Nu vill jag ta med mig alla nya lärdomar, tillsammans med kunskaperna från min utbildning, och hitta ett spännande och roligt jobb! Drömmen vore att jobba med t.ex. rådgivning för andra som vill starta företag och guida dem och bolla affärsidéer. Vi får se vad det blir framöver!
Frihetsresan 