Min sambo och jag har bott ihop i snart 5 år och har sedan start haft separat ekonomi trots att vi bor ihop och har ett gemensamt barn (inga fler barn). Det är kanske lite ovanligt med separat ekonomi i vår situation, men det har passat oss. Vi träffades när vi båda var 30+ och hade egna liv och olika situationer. Jag minns att han tidigt sagt att han tyckt det varit jobbigt i andra förhållanden där de bråkat om pengar och vad som spenderades på. Inga av mina förhållanden har innehållit några bråk om pengar men det kan ju vara för att vi hade format en gemensam syn på pengar eller redan hade likartat tänk.
Egentligen har vi nog aldrig haft en ordentlig diskussion om pengar, sparande, investerande och att bestämma mer exakt hur vi ska hantera pengar i vårt förhållande. Jag har efterfrågat såna diskussioner vid flera tillfällen men sen har det aldrig blivit av dumt nog. Sen bara funkade det helt ok att min sambo förde över en summa pengar för ungefär sin del av våra utgifter, men vi har aldrig suttit ner tillsammans och gått igenom siffrorna, och inte heller bestämt någon exakt fördelning (t.ex. jämnt rakt av eller procentuell fördelning).
Jag har nog alltid varit intresserad av privatekonomi och sparande. Redan som barn var jag bra på att spara pengar till större leksaker och senare som ungdom sparade jag till resor. Sedan jag som ung vuxen introducerades till Rich dad poor dad (och liknande böcker) har jag haft tankar kring att bygga passiva inkomster i bakhuvudet i det mesta jag gjort. När jag hittade FIRE-”rörelsen” för kanske 6 år sedan fick jag en nytändning i mitt intresse för sparande, och jag delade genast med mig av tankarna med min nuvarande sambo mfl. Han tyckte det lät otroligt och spännande. Jag uppfattade det som att han direkt fattade grejen och ville haka på samma resa. Han verkade väldigt pepp på att kanske inte behöva arbeta ända tills den vanliga pensionsåldern om han inte ville – särskilt bra för honom som arbetar i ett slitsamt och rätt otacksamt yrke med relativt låga löner.
Vi har pratat en del om FIRE sedan dess och jag har berättat om t.ex. 4%-regeln och hur mycket vi troligen behöver spara för att kunna sluta arbeta osv. Det har absolut varit jag som varit den drivande i att läsa böcker och bloggar, lyssna på poddar och planera för investerande, sparkvot och total investerad portfölj mm. Dock uppfattade jag det som att han delade mitt intresse, eller åtminstone den tänkta slutprodukten (FIRE, eller -RE) och egentligen passade han bra som en passiv investerare. Jag har tipsat om och uppmuntrat honom att öppna konto hos t.ex. Lysa och jag tror man ska kunna göra det även om man inte är svensk medborgare.
När vi nu börjat titta på att kanske köpa hus inom en snar framtid så kom frågan om sparkapital upp för att banken frågade om det när vi ansökte om lånelöfte, samt att vi behöver planera för handpenning osv ifall vi inte skulle sälja vår lägenhet innan vi köper nytt. Jag fick fråga flera gånger om hans siffror för sparat kapital, och då ringde lite varningsklockor för mig, man borde veta åtminstone en ungefärlig siffra ganska direkt kan jag tycka. Till sist visade det sig i alla fall att han inte sparat något alls under de här åren ihop. Det enda ordentliga sparande han verkade ha var en vinst från tidigare bostadsförsäljning för många år sedan, och de pengarna var dessutom flyttade till hans hemland.
Jag känner mig väldigt besviken, mest på honom och lite på mig själv också. Jag kunde ha tryckt mer på att vi faktiskt skulle sätta oss ner och gå igenom ekonomin och planera mer tillsammans. Men mest besviken på att han verkade tycka att jag skulle stå för sparande och investerande bara för att jag hade intresset för det? Fast samtidigt har han ju inte fört över några extra pengar för sparande (det hade jag inte gillat heller iofs, jag vill inte blanda ihop pengar om vi inte är gifta). Det kändes lite som en chock att upptäcka att vi inte alls varit på samma resa under dessa åren, och tydligen har väldigt olika syn på sparande.
Jag har lagt mycket tid på att läsa på om FIRE, ekonomisk frihet mm, och tycker jag kommit en bra bit på väg nu. Det som känns skönt är att jag trots allt hela tiden har utgått ifrån att mina FIRE-siffror ska kunna täcka totala livskostnader, alltså inte bara min del av hushållet utan jag har utgått ifrån en summa som jag tänker bör kunna täcka ett mindre hushålls utgifter.
Jag vet ärligt talat inte riktigt hur vi går vidare från denna situationen. När man läser i olika FIRE-forum (t.ex. ChooseFI-grupperna) verkar det dock vanligt att ena partnern är på en FIRE-resa och den andre är ointresserad och tänker sig jobba vidare fram till pension. Spontant känns det tråkigt att inte dela samma vision och planera mot samma mål, men det kanske är så det får vara?
Frihetsresan 